.

Jag behöver utrymme att skriva. Ändå gör jag det inte, för att jag tycker mer illa om mig själv för varje gång jag går in här. I ett infall tog jag bort alla tidigare inlägg, de från förra året då jag var spritfet, deprimerad, slampig och förvirrad. Samtidigt som jag ville inbilla mig att "jag försökte bli smal". Nu kanske denhär bloggen gör mig mindre illamående, när jag slipper påminnas om den extremt lågfrekventa uppdateringen, den extremt frånvarande viktminskningen och det extremt genommisslyckade jag:et från 2013. Kanske ångrar jag mig men troligtvis inte. Det fina från året är det jag vill minnas, men det andra kommer jag för evigt minnas bättre ändå.

Nu ska något smalare person (nej, sen januari har det stått mer eller mindre still så inga mirakulösa förvandlingar här tyvärr) än då försöka uppdatera här lite duktigare. I rent terapeutiskt syfte mest.

Och nu när sammanfattningen av min fabulösa, 10 år långa ätstörningsresa är long gone får den som undrar något helt enkelt fråga.